She don't sleep at night, afraid to turn out the light

Det här med "morgonstund har guld i mun", det kan jag inte för mitt liv förstå.

Snart så åker jag. Jag ska flytta. Jag ska lämna stan. Jag ska lämna Skåne! Det är knappt att jag har fattat det än, det känns liksom overkligt. Men för varje dag som går inser jag mer och mer att det här händer faktiskt, det här händer mej!

Självklart är det med blandade känslor. Ska bli jättekul att prova sina vingar i en ny stad (ja, nästan ny iallafall), en ny utbildning, nytt folk och att kunna umgås lite mer med syster 1. Men och andra sidan lämnar man en annan utbildning och vännerna där, vännerna här i stan och andra nära och kära...

Chili kommer jag sakna sjukt, vem ska nu ligga och värma min säng? Och vem ska ligga under bordet och tålmodigt håller mej sällskap när jag suckar mej igenom mitt skolarbete?

Och Ellis ska säljas. Jag kommer inte ha kvar min lille häst som gnäggar hest åt en när man kommer med morötter till hagen. Ett annat problem är ju att tills han är såld så måste jag åka hem varje helg och rida. Och det kostar..!!

Orolig för att inte fixa skolan, för att det ska vara för svårt... Tänk så får man ingen vettig bostad? Eller så är alla otrevliga?

Det finns tusen saker till som jag oroar mej för. Folk brukar säga att jag oroar mej i onödan. Men jag är sån. Och jag vet att jag brukar ha otur med saker och ting så jag anser själv att det är befogat.

Men vart jag ville komma med detta är att all denna oro den hälls över en som en hink iskallt vatten så fort man vaknar på morgonen. Helst vill man bara dra täcket över huvudet och sova vidare och glömma allt och bara hoppas att det som genom ett mirakel ska vara uppklarat och bra när man vaknar nästa gång. Så det där med att morgonstund skulle ha guld i mun, glöm det! Då är ångesten i högform!

Ett alternativ till att inte vilja vakna är ju att inte gå och lägga sej... Knappt så att man vågar somna asså. För man vet ju att somnar man så vaknar man... Dock ska jag trotsa min rädsla och gå och lägga mej snart. Kan behöva all energi jag kan få, imorgon kommer ännu en spekulant...

När man är i drömmarnas värld är man dock fri från bekymmer, så vida man inte drömmer tokigt. Men då kan man ju ändå skaka av sej det hela och andas ut och känna lättnaden av att det där faktiskt inte var på riktigt. Nu är man både vaken och sovande i en dålig dröm...

Exit light, enter night, take my hand off to never never land...
/Johanna.