No air

Jag kommer ihåg när jag var liten... Vilken surprise tänker ni då! Nej men liten och liten... Kan jag ha varit tolv? Jag vet inte så noga. Men hur som så var det så att det kom på tal att ridskolan jag då red på skulle stänga. Mina föräldrar sa att då får vi väl hitta en annan ridskola men det ville minsann inte jag! Hade ridit så pass länge att jag kände att jag inte längre kom vidare med ridningen på ridskola så egen ponny var vad jag ville ha. Men mina föräldrar höll inte riktigt med mej på den punkten dock, de sa att antingen så får vi hitta en annan ridskola eller så får du låta bli att rida alls! I sant tonårsmannér så sa jag att ja, då får jag väl sluta rida då då och stormade iväg. Inget mer blev sagt om saken den kvällen. När jag väl gått och lagt mej insåg jag vad jag verkligen sagt och blev livrädd att mina föräldrar tagit mej på orden och aldrig skulle låta mej rida igen. Så jag tassade upp, tände lampan och tog fram ett ritblock. Jag skrev med stora bokstäver ATT SLUTA RIDA ÄR LIKA OTÄNKBART SOM ATT SLUTA ÄTA ELLER SLUTA ANDAS och så ritade jag några väl valda teckningar runt omkring texten. Sen tejpade jag upp mitt verk på garderobsdörren och gick och la mej.

Och vart ville jag komma med detta då?

Jo. Saken är att det känns lite på samma vis fortfarande. Tyvärr är det så att som den fattiga student jag faktiskt är inte kan ha min lille pålle kvar. Det finns knappt tid och verkligen inte tillräckligt med pengar för att kunna ha häst som student. Jag vet att vissa klarar det. Men det beror nog på om man har hästen hemma eller inte och på hur mycket ens föräldrar kan och vill ställa upp. Jag vet att jag kan köpa häst igen när jag vill när jag väl kommit ut och jobba om några år och tjänar egna pengar. Men det är flera år det handlar om och jag har ridit sen jag var sju så det kommer bli en stor omställning.

Och hur gick det då när jag skulle sluta rida?

Jo, ridskolan levde kvar. Ridskoleägarna fick själva rycka in och hålla lektioner några dagar i veckan. Faktum är att jag red för en av dem, både "vanlig" lektion och en hopplektion i veckan. Jag lärde mej lika mycket under de året som under de alla andra år jag ridit. Dessutom blev jag skötare, till två hästar till på köpet! Så istället för att rida två gånger i veckan så blev det fyra plus att jag fick mocka och smörja läder hur mycket jag ville! Sen när jag var 14 så la ridskolan verkligen ner. Och se, då fick jag mej en egen ponny, min lilla Robbin. När han sen började bli för gammal för att tävla och jag föll för åldersstrecket så fick jag Ellis. Jag är otroligt glad och tacksam att mina föräldrar gav mej chansen att få ha en egen häst, till och med två. Nu är jag vuxen och måste stå på egna ben och vill faktiskt inte att mina föräldrar ska lägga ut mer pengar på mej.

Nu betar Robin på de evigt gröna ängarna och nu ska jag snart skiljas från Ellis...

/Johanna.