Ingenting varar för evigt och förändringar har aldrig varit min kopp te...

Ja, nu sitter jag här med packning upp över öronen. Idag bär det av. Tåget går om ungefär två timmar.

Hur känns det då?
Tja, det har jag inte riktigt kommit underfund med än...

Ärligt talat känns det för jävligt just nu. Jag vill bara packa upp allt igen, strunta i hela grejen och bara låtsas att allt är som vanligt och alltid kommer vara det. Det är väl trygghetsnarkomanen i mej som skriker. Men inget vara för evigt, det är ju något man lärt sej genom åren. Och förändringar, ja de kommer alltid att ske var jag än befinner mej. Just för att inget vara för evigt.

Visst ska det bli roligt att komma upp till Malin och hennes familj, det är alltid skoj. Och en liten del av mej är ju nyfiken på skolan, klassen och utbildningen. Och visst vill jag ju ha ett eget plejs. Det är också så att jag under dryga tio års tid varit i Kalmar utan att liksom uppleva staden "på riktigt" vilket jag kommer att få göra nu.

Kommer sakna familjen som är kvar här nere, och vår lilla vovve. Och det är ganska jobbigt att sitta 20 mil från hästen man har till salu. Hanna är dock en ängel som visar honom åt mej på söndag, tack gumman! Kommer sakna alla härliga vänner jag har här nere, älskar er! Självklart saknar jag ju de andra också som redan har spridits för vinden. Men på något vis har jag vant mej vid det nu.

Lämnar också kvar mitt hjärta här nere... Älsk, jag kommer sakna dej!

Men nu får jag gaska upp mej, tåget går om mindre är en timme och jag är inte färdigpackad till hundra procent än. Vi hörs när jag kommer fram. Tänk, nästa gång jag bloggar har jag flyttat hemifrån!

Ha en toppenhelg nu!

/Johanna.