Jaha, nu har ännu en dag blivit kväll.

Usch, minns ni att jag fick väldens julstämning i morse? Jag kan säga att den försvann lika plötsligt som den infann sej. När jag klev ut i mörkret genom ytterdörren när jag skulle gå till tåget så ösregnade det! Det finns ingen julstämning alls i regnväder, det påminner bara om höstrusk vilket vi har fått mer än nog av i år.

Var en ganska lång dag i skolan. Vi träffades 9.45 med basgruppen för att börja spåna lite om upplägget inför seminaruim nummer 3 som ska handla om skolmiljö. Det tog ett bra tag innan vi kom till skott, vi satt mest och pratade om hur helgen varit. Vi väntade också på Lesly som virrat bort sig på skolan. Till slut, innan det var dags för lunch, hade vi iallafall enats om arbetsfördelningen. Caroline och jag ska fördjupa oss i den kognitiva utvecklingen hos friska barn i åldern 6-12 år. Vi hade också fått klartecken från en skola i Blekinge. Vi ska nämligen besöka en skola och intervjua några av barnen, samt att fotografera, rita av och bygga modell av miljön på skolan.

När det blev dags att värma lunchen gjorde jag en minst sagt motbjudande upptäckt. Innan jag satte in min mat i microvågsugnen tyckte jag att den såg konstig ut men tänkte att det nog var för att den var kall. Så jag satte in den och började värma. När den väl var klar så såg den ännu värre ut och gav dessutom ifrån sig en hemsk lukt. Jag insåg att min lunch var möglig! Hur detta var möjligt har jag ingen aning om. Jag vet dock att jag blev utan lunch idag och fick sitta med kurrande mage på eftermiddagens föreläsning. Äckel-maten blev förvisad till papperskorgen.

Eftermiddagens föreläsning handlade om lekmiljö vilket var intressant. Och tänkvärt. Att de handikappade barnen knappast har någon tillgång till lekplatser över huvud taget är det nog inte många som tänkt på. Den lösa sanden som brukar omge de olika lekredskapen på en lekplats går inte att köra i med en rullstol. Det går inte heller för en rullstolsburen att ta sig in på lekplatserna tack vare de stockar som brukar kanta lekplatserna. Även staket eller svåröppnade och/eller mycket smala grindar hindrar också framkomligheten för de funktionsnedsatta. Att lekmiljön ser ut på detta viset kan få de funktionshindrade barnen att tro att de inte är välkomna till lekplatserna, att dessa inte är avsedda för dem. Att kunskapen om detta brister märker man tydligt när en av kostymnissarna i en av Sveriges kommunstyrelser försöker motivera varför det ser ut som det gör enligt förljande; "Jag har då aldrig sett ett handikappat barn på en lekplats". Ja, man kan ju undra varför...

Det är mycket kring detta vårt seminarium kommer att handla om. Vi ska bygga en tredimensionell modell av en del av skolgården som vi skulle vilja ändra på. Det här med anpassning av lekplatser, det är något som vi arbetsterapeuter måste bli mer delaktiga i i framtiden, aktivitet är ju vårt område!

Missade tåget efter föreläsningen så fick sitta i skolan och vänta med Caroline. Vi tog oss en fika i cafeterian, jag var grymt hungrig eftersom jag blivit snuvad på min lunch. Paula hade haft träff med sin basgrupp så hon tog samma tåg som mig hem. Skönt, då slapp jag åka själv som jag fick göra imorse.

Det regnade fortfarande när jag steg av tåget 17.23 och det var mörkt och ruggigt, huu! Tog en snabb sväng på stan, nu är korsetten till Moulin Rouge-festen inhandlad! Den är jättefin!

Nu ska jag hålla kväll. Kommer bli en lugn kväll men lång dusch, lite TV-tittande och kanske en film.

Ha en mysig kväll nu, vi hörs!

/Jolie.