torsdag 18 december 2008

Earthquake!!!


Tisdagen den 16 december kl 06.21 - jordskalv i Skåne
(och vissa delar av övriga Sverige)
Ja, det är helt sant, tro det eller ej!!!

FetDet började som en helt vanlig morgon. Jag steg upp klockan sex i vanlig ordning, kändes verkligen att jag sovit dåligt under natten tack vare mobilförlusten.

På något vis lyckades jag klä på mig och gick sen ut i badrummet för att göra vid mig. Så plötsligt börjar golvet hoppa och jag hör ett dovt muller. Min första tankte är att det var tvättmaskinen eller värmepannan nere i källaren som höll på att explodera. Min andra tanke var att det var jordbävning. Men denna teori slog jag genast bort; Hallå, vi bor faktiskt i Sverige!

Jag for ut i hallen där jag mötte mamma som kom rusande från köket. Vi flög vidare in i vardagsrummet. Där skallrade finglasen i vitrinskåpet och ljuskronan i taket svängde oroväckande fram och tillbaka. Chili blev precis galen och for omkring och skällde.

Det var varken en lastbil eller något godståg som var på väg förbi huset och det var stilla och lugnt nere i källaren. Det enda spåret efter skakningarna var att mina sminkgrejer fallit ner i handfatet och att någon tavla hängde lite på sned. Annars var det precis som vanligt.

Mullrandet och skakandet var över lika fort som det kom. Vi förstod ingenting, vad i hela fridens namn kan få ett helt hus att skaka så?

Morgonen fortsatte som vanligt. Precis innan jag skulle ge mig iväg till tåget så var det nyhetssändning på radion. Jordskalv i Skåne och Blekinge, 4,7 på Richterskalan, det kraftigaste skalvet på 104 år! En historiskt morgon med andra ord!

Mötte Erika på tåget. Hon hade också känns skalvet, hon trodde först att det var ett tåg som spårat ur och var på väg in i husväggen. Men när det inte kom någon krasch så förstod hon att det inte kunde vara så. Hon hade slagit på dator och TV och på så vis också fått reda på att det rörde sig om en jordbävning. Det var verkligen det stora samtalsämnet på tåget!

Så var fallet även på skolan, detta var nog århundradets happening! Det kom ju ett skalv för si sådär tre år sen. Men det missade jag, det var inte alls så kraftigt och vi hade idrott precis då... Fast att det är skrämmade så var det ändå fräckt att få uppleva det, tur att det inte blev värre!

Värst hade det varit längre ner i Skåne. Elin hade vaknat av att hela sängen lyfte, den hade hoppat ut 30 cm från väggen. Hennes väckarklocka hade inte hunnit ringa än, tänk vilket sätt att vakna på!

Hennes mamma hade varit på toa precis då, hon hade skrikit; Nu har någon kört in i vårt hus! och hennes pappa hade kommit utfarande ur sovrummet och ut på gårdsplanen och lyst med ficklampa. Hennes syster hade stått och sminkat sig, hennes spegel hade ramlat ner över henne. Och i köket var burkarna i oordning på hyllan.

Som ni märker var det aningens värre där nere, dom bor ju så mycket närmre epicentrum. Tur det inte hände värre saker ändå. Känns bara så otroligt att vi fick vara med om det!

I skolan hade vi vår sista anatomiföreläsning innan tentan. Vi fick ett oförberett förhör på lite axplock av allt vi lärt oss. Sen gick vi igenom lite av nersystemet och pratade en del om transmittorsubstanser och hormoner och sådant. Sen fick vi vars en rörelseanlys i basgrupperna som vi skulle ha färdig till labben dagen därpå. Så vi fick sitta över en timme, det tog sin lilla tid att göra. Men oj vad nyttigt det var, jag lärde mig massor!

Senare på eftermiddagen, när jag kommit hem igen, var det dags för julmiddag på min mormors äldreboende. Eller ja, det var smörgåstårta, inte så juligt kanske... Men vi fick glögg och lussebullar till fikat sen!

Var verkligen dyngtrött efter en krävande skoldag och en dålig nattsömn. Men när jag kom hem var det bara till att sätta sig och göra grafen inför seminariet om tidsgeografisk metod...

Som tur var så låg min mobil i pappas bil så fick tillbaka den på kvällen, tack gode gud! Vilken panik det skulle blivit annars, man har ju allt i den lilla saken!

Det var en minst sagt händelserik dag som man sent kommer att glömma!

Och hör ni... Tänk att kunna säga som Elin sa; Vilken morgon! Först jordbävning, och sen förhör!

/Jolie.

Inga kommentarer: